Likabehandling är ett viktigt ämne som kanske ännu mer idag har ett stort värde. Sverige är inte längre som det varit förut, utan vi möter ständigt olika människor i vardagen som vi kanske inte gjorde för bara ett par år sedan. Som exempel kan jag ta alla nyanlända som kommer hit till Sverige – nya religioner och kulturer, tiggarna vi stöter på utanför varenda affär och homosexuella par har blivit mer öppet idag än vad det har varit förut.

I Lpfö98 (Skolverket 2011) står det skrivet att inget barn i förskolan ska utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

Givetvis är det något som är väldigt viktigt att arbeta med! Alla ska känna att de är lika mycket värda. För att kunna jobba med det på ett bra sätt, måste det tänket ligga hos varenda pedagog. Ett mål som står beskrivet i Lpfö98 (Skolverket 2011) är nämligen att vi ska arbeta för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta.

Vad skapar då allt detta nya? Jo, en rik mångfald! För mig ses mångfald som något som syftar på olikheter när det gäller kön, ålder, etnisk/kulturell bakgrund, social tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, familjeförhållande och utbildning. Innan jag började reflektera kring begreppet mångfald kan jag ärligt säga att jag trodde det enbart handlade om olika ursprung och att det var enkelt att skapa mångfald genom att ha personer från olika länder och kulturer på samma ställe, men riktigt så enkelt är det inte. Enligt Svaleryd och Hjertson (2012) får vi inte mångfald enbart genom att sätta ihop olika människor, utan det handlar om att sätta in begreppet i ett sammanhang. Författarna menar att när vi fokuserar på att behandla alla lika, blir mångfalden en naturlig konsekvens, vilket jag tycker låter helt fantastiskt. Jag fastnade vid orden ”Vi gör likabehandling och får mångfald” som Svaleryd och Hjertson (2012, s.61) skrev.  Det är något jag kommer ta med mig som blivande pedagog.

Under kommande VFU (verksamhetsförlagda utbildning) ska vi arbeta med likabehandling och fokusera på likabehandlingsplanen som finns på den förskola vi ska vara på. Detta kommer att bli intressant tycker jag, då jag inte har tänkt på just detta tidigare. Självklart vet jag att alla ska behandlas lika, men att få gräva lite djupare inom likabehandling och titta hur förskolan arbetar med detta tror jag kommer bli väldigt spännande. Svaleryd och Hjertson (2012) förklarar likabehandling som en rätt att vara sig själv i relation till alla diskrimineringsgrunder och det ska bli intressant at se om så verkligen är fallet ute i verkligheten. Vågar alla vara sig själva och i så fall är alla då accepterade av alla? Barn som pedagoger. Det återstår att se…

Referenser:

Skolverket. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö98 (2., rev. uppl.) Stockholm: Skolverket.

Svaleryd, K., & Hjertson, M. (2012). Likabehandling i förskola & skola. Stockholm: Liber.