Nu återkommer jag till det som intresserade mig angående de tre olika perspektiven på specialpedagogik som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Nämligen omgivningen och miljön. Även kallat den tredje pedagogen. Hur mycket spelar miljön och omgivningen/rummen in på förskolan?

I detta ämne hade vi en föreläsare som heter Sofia Eriksson Bergström och hon pratade om att miljön vi har runtomkring oss skapar mycket minnen som berör många av våra sinnen. När jag tänker efter så stämmer det väldigt bra. Förut har jag inte riktigt reflekterat kring detta, men nu i efterhand förstår jag vad just en speciell lukt, ett ljud, en doft osv kan göra med oss människor. Det är därför av stor vikt att miljön och rummen i förskolan är väl genomtänkta.

Omgivningen i förskolan ska passa alla barn, de aktiva, de lugna, de blyga och de som vill synas och höras, barn med särskilda behov och alla barn behöver en trygg plats som är lustfylld och skapar nyfikenhet och intresse. En del barn behöver kunna komma iväg för att vara själva en stund och där pratar Sofia i sin föreläsning om vikten av ”hemliga rum”. Det är något jag fastnade för. Barn behöver någonstans där de kan komma undan och vara ifred en stund.

I Sofias avhandling Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö tar hon upp att pedagogerna skapar den fysiska miljön efter det barnen är intresserade av. Inte helt enkelt givetvis, då det är stora barngrupper med stor variation på barn. Min fundering är hur man ska kunna tillgodose alla barns behov. Jag tror att det är en stor utmaning. Samtidigt som rummen ska vara en möjlighet för barnen att leka och lära, så kan de vara ett hinder menar Sofia i sin avhandling, då saker kan vara i vägen eller så kan man på något vis bli begränsad av rummen.

På min VFU plats var miljön inte särskilt inbjudande, varken inomhus eller utomhus. Hur mycket barnen tänkte på det, det vet jag inte, men jag som ”pedagog” fann inte mycket inspiration till att göra något med barnen där. I Sofias avhandling står det att barns delaktighet påverkas av tillgängligheten av material och aktiviteter och det är något jag håller med om. Det var mycket spring och rastlösa barn på min VFU som inte riktigt fann ro till att sitta någon längre stund med någon aktivitet.

En uppgift vi har i denna kurs är att skapa en fiktiv avdelning. Vi ska alltså konstruera en avdelning på en förskola utefter hur vi tror att den ska byggas upp för att passa alla barn. Självklart är detta en väldigt svår uppgift för mig som inte har varit ut på så många förskolor och arbetat. Lpfö98 (Skolverket 2011) menar att förskolans fysiska miljö ska vara trygg, utmanande och locka barnen till lek och aktiviteter.  Men hur den ska se ut står det ingenting om. Det är alltså upp till förskolorna att själva skapa denna miljö som ska passa så många olika individer. De Jong (2010) anser att för barn är samspelet med och i den sociala och fysiska miljön grunden för utveckling och lärande då förskolan är en av de viktigaste platser där detta samspel äger rum. Hon menar att barn kan bete sig helt olika i en miljö på förskolan de stimuleras av än på en plats de tycker är tråkig. De Jong menar vidare att lokalerna ska vara genomtänkta och utformade för att barnen ska kunna skapa goda sociala relationer och lekgemenskap.

Det får mig att tänka på det kritiska perspektivet i specialpedagogiken. Omgivningen kan vara orsaken till att barn får tex koncentrationssvårigheter, blir utåtagerande, inåtagerande, inte fungerar i det sociala samspelet osv. Björck – Åkesson (2009) anser att det ofta krävs en noggrann analys av miljöns resurser och svagheter när vi arbetar med barn med särskilda behov. Jag kommer därför titta mycket på detta i kommande VFU och likaså när jag är ute och arbetar i förskolor. Ofta möts jag av att det är barnet som har ”problem”, men många gånger kanske det är något i omgivningen som inte fungerar för just det barnet. Spännande!

Jag har ännu inte kommit fram till något bra svar på hur miljön i förskolan ska vara utformad, men en tankeställare fick jag på Sofias föreläsning och det handlar om att inta barnperspektivet. Vad är det barnen egentligen ser? Kanske bara bordsben många gånger. Jag ska gå ner på barnens nivå, titta hur dem ser på rummen och materialet som finns tillgängligt. Många gånger kanske allt bara är tillgängligt för de vuxna och barnen inte ens uppmärksammar att det finns där…

Referenslista:

Björck – Åkesson, E. (2009). Specialpedagogik i förskolan. I A. Sandberg (Red.), Med sikte på förskolan –barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur.

De Jong, M. (2010). Förskolans fysiska miljö. I B. Riddersporre, & S. Persson (Red.), Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & Kultur.

Skolverket. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö98 (2., rev. uppl.) Stockholm: Skolverket.

Sofia Eriksson Bergström 2/9-15 Föreläsning Rum, barn och pedagoger, Mittuniversitetet Härnösand.