I Läroplanen för förskolan Lpfö98 (Skolverket 2011) står det att arbetslaget ska ansvara för att varje barns utveckling kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras. Det står även att arbetslaget ska använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskap om förutsättningarna för barns lärande och utveckling i verksamheten, samt göra det möjligt för arbetslaget att följa barns förändrande kunnande inom olika målområden, beroende på de olika förutsättningarna för utveckling och lärande förskolan bidrar med. Allt detta för att följa upp och analysera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner. Resultatet av dokumentationerna ska också ses som ett steg i kvalitetsarbetet på förskolan.

Men för vem dokumenteras allt egentligen? Mina tankar går snabbt till min son Simon som är 3,5 år. Enda sedan han föddes har -den stolta mamman som jag är- tagit massor av bilder på honom, filmat honom och lagt ut detta på sociala medier, samt min blogg. Jag vill visa upp vilken fin son jag har! Vad han kan! Detta är givetvis inte att jämföra med pedagogisk dokumentation, utan en slags dokumentation för mig själv som jag vill visa upp. Jag själv ser vad han kan, vad han gör och jag delar gärna med mig av detta. Men har jag någonsin frågat Simon om han vill synas på tex Facebook och min blogg som alla kan ta del av? Svaret är NEJ! Mina tankar kring detta har ifrågasatts av mig själv den senaste tiden, då Simon själv har börjat säga nej när jag tar upp mobiltelefonen för att knäppa ett kort på honom. "Jag vill inte att du tar kort på mig" har han börjat säga. Hur länge har han tyckt så? Nu kan han prata och berätta det för mig, men hur tyckte han när orden inte fanns att sätta på det jag gör?

Nu när han går i förskolan och har gjort i snart 2 år så fortsätter det även där. Den pedagogiska dokumentationen kan göras på olika sätt. Lindgren och Sparrman (2003) nämner anteckningar, fotografering, insamlande av produkter barn har skapat eller videofilmer som några sätt att dokumentera på. Och jag fastnar just vid fotografering och videofilmning. Vill barnen ha en kamera, surfplatta eller videokamera framför sitt ansikte kanske flera gånger på en och samma dag? Jag vet att Simon inte vill det hemma, men säger han ifrån på förskolan eller ses det bara som ännu en sak som ska "prickas av"? Som en naturlig del av hans vardag på förskolan? Är det någon som frågar barnen där? När han började i förskolan fick jag som förälder fylla i ett dokument där jag fick kryssa i om han fick synas på bilder på förskolan, i sociala medier osv och jag samtyckte till det. Men det var aldrig någon som frågade Simon...

Lindgren och Sparrman (2003) frågar sig om det är etiskt rätt att dokumentera på detta sätt. De menar att det som ingår i pedagogernas dokumentation visas för arbetslag, föräldrar, politiker och barnens kamrater och att barnen i dokumentationerna lätt kan identifieras, samtidigt som de inte erbjuds någon anonymitet och har små möjligheter att tacka nej till att vara med. Jag själv är kluven i denna fråga. Självklart tycker jag att barnen ska ha rätt att säga ifrån och vara den som bestämmer över sin egen identitet, men samtidigt bryter jag själv mot detta genom att lägga ut bilder och filmer på min son, för min egen skull.

Pedagogisk dokumentation handlar mycket om att få syn på lärprocesser och det är inte själva resultatet som är det viktiga menar Lindgren och Sparrman (2003). Genom dokumentationen synliggörs även sådant som annars skulle ha förblivit osynligt och det är även ett sätt att erbjuda barnen att minnas, återbesöka, känna igen och reflektera över deras lärande på förskolan. Men kan det inte stanna där? För mig känns det som om pedagogisk dokumentation har blivit ett sätt att "visa upp" för föräldrar, andra förskolor och allmänheten vilken bra förskola vi har! Här gör vi mycket med barnen, dom lär sig massor och allt är frid och fröjd, för här bedrivs en förskola med bra kvalité.Allt ska sättas in i barnets pärm, på väggar och bloggar/facebook sidor för att visa att det faktiskt sker ett lärande. För mig räcker det med att höra från pedagogen vid hämtning hur dagen har varit, vad de har gjort och ärligt talat vet jag inte ens vart min sons pärm finns att titta i.

Min roll som förälder och min roll som blivande förskollärare står emot varandra i denna fråga. Då pedagogisk dokumentation är en av punkterna i Lpfö98 är det något som jag som blivande förskollärare måste arbeta med och jag ser självklart många möjligheter med det, men jag som förälder ställer mig frågande till att mitt barn och givetvis alla andra barn ofta ska behöva fotas, filmas och dokumenteras i allt de gör. Jag håller med om en fråga som Lindgren och Sparrman (2003) tar upp; Tar vi ifrån barnen deras fria tid och lek som är så pass viktig när vi idag dokumenterar fler och fler aktiviteter? Samtidigt pratar vår föreläsare Assar Hörnell om att vi inte ska bedöma barn, utan bedömningen ska riktas mot verksamheten. Assar anser att en bedömning av det enskilda barnet är oundvikligt och jag är beredd att hålla med. När vi dokumenterar barn, dokumenterar vi även den enskilda individen och det blir en slags bedömning av vad barnet klarar av och inte klarar av.

Denna blogg ses också som en dokumentation och just bloggar är något som många förskolor tar efter. Vår föreläsare för detta ämne Christina Widmark Saari beskriver våra bloggar, dvs denna jag skriver i nu som en dokumentation över vad vi funderar kring, våra upplevelser och reflektioner under kursen. Med andra ord en lärandeprocess mot målet att bli en duktig förskollärare. I hennes power point presentation över pedagogisk dokumentation tar hon upp en aktivitet man kan göra i arbetslaget, närmare bestämt att dokumentera varandra när man utför någon aktivitet med barnen, just för att väcka frågor och starta samtal. Jag tänker att detta kan vara intressant, då jag då kan inta barnets perspektiv på hur det känns att bli dokumenterad, där fotografering och filmning ingår.

Detta blogginlägg blev lite längre än vad jag hade tänkt, men jag har många tankar kring detta ämne, tankar som far hit och dit och inte riktigt är på plats, men hur som helst ska det bli intressant att följa utvecklingen kring pedagogisk dokumentation och vem vet; när jag är färdigutbildad förskollärare om 2 år så kanske det ser helt annorlunda ut...

Referenser:

Assar Hörnell 31/8-15 Föreläsning Specialpedagogik, Mittuniversitetet Härnösand.

Christina Widmark Saari 3/9-15 Föreläsning Bloggen som pedagogisk dokumentation, Mittuniversitetet Härnösand.

Lindgren, A-L., & Sparrman, A. (2003). Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation.  Pedagogisk forskning i Sverige, Vol. 1-2, s. 59-70. http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/pdf-filer/linsparr.pdf

Skolverket. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö98 (2., rev. uppl.) Stockholm: Skolverket.